”Vad är kärlek?” Hedda tittar på henne, fast besluten att få ett svar. Tilda ler lite snett och betraktar Hedda ett tag. Hon funderar länge, tar många skedar glass. Hedda låter henne, hon är övertygad om att mycket glass leder till klokare tankar (trots hjärnfrys som är en väldigt vanlig biverkning av glass i stora lass).
”Jag har ingen jävla aning. Något abstrakt men fint”
”Som en riktigt bra, modern tavla” smackar Hedda och dreglar ner en bit glass på sin väska, fnissar och torkar upp det med ena fingret. Tilda skrattar lite och säger:
”Ja, som en tavla, Hedda. Sjukt filosofiskt.” Hedda bugar och bockar, och slukar ännu en sked glass.
”Men Tilda?” undrar hon igen.
”Ja, mitt barn, vad vill du mer veta?” skämtar Tilda. Hedda suger av de sista glänsande glasspölarna på skeden, lämnar ett blekt avtryck av mörkrött läppstift på kanten. Sedan säger hon:
”Hur blir man älskad?” Och Tilda svarar snabbt, som utan att behöva tänka:
”Man älskar”
”Jag har ingen jävla aning. Något abstrakt men fint”
”Som en riktigt bra, modern tavla” smackar Hedda och dreglar ner en bit glass på sin väska, fnissar och torkar upp det med ena fingret. Tilda skrattar lite och säger:
”Ja, som en tavla, Hedda. Sjukt filosofiskt.” Hedda bugar och bockar, och slukar ännu en sked glass.
”Men Tilda?” undrar hon igen.
”Ja, mitt barn, vad vill du mer veta?” skämtar Tilda. Hedda suger av de sista glänsande glasspölarna på skeden, lämnar ett blekt avtryck av mörkrött läppstift på kanten. Sedan säger hon:
”Hur blir man älskad?” Och Tilda svarar snabbt, som utan att behöva tänka:
”Man älskar”
[bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbjsbajs]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
skriv nåt fint så blir jag sockerdrickeglad