söndag 30 december 2012

men man såg skiten med

(Livet förändras vart jag än går/och det kommer kanske inte/alltid vara vi två/Bara så länge det finns stjärnor över oss/och bara sålänge våra hjärtan/klarar av att slå)
Hon halkar omkring på den glashala decembermarken med hörlurarna i de frusna öronen, med ögonen ner i marken, allt för att inte halka. Hon mumlar tyst med i Håkans röst. Mumlar tyst med i orden som framkallar gåshud på henne tunna armar (om det inte är minusgraderna som gör det).
(Denna pojken har aldrig riktigt/sett någon i ögonen/och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen/Men månen är död när jag tänker på det/och himmelen är gjord av sten)
Hon halkar uppför en halvbrant kulle, fullt koncentrerad på att inte halka inte halka inte halka. Och hon kommer upp. Hon trampar i en snödriva som är djupare än hon trott och hennes ena fot blir blöt av snön som trillar in. Där på kullen finns en byggnad, det ser ut som ett lusthus ungefär, fast utan väggar. Det är bara som ett tak på pelare. Och hon går sakta fram till byggnaden. 
 (Så många broar jag bränt,/ingen tog mig riktigt över, nej/men jag går inte isär/när jag går med dig)
Varje steg närmre hon kommer de smutsvita pelarna, varje steg, för henne mot något som växer bakom de nakna trädgrenarna som sträcker sig mot den öppna stjärnhimlen ovanför. Det som växer är ett ljus, ett växande sken som dansar sig in i hennes hungrande pupiller vilka slukar det vackra som blir tydligare desto närmre hon kommer.

(Jag vet ett berg dit jag brukade gå/det är så vackert där,/nästan som en tavla/nästan som en tavla över rätt och fel/för man ser gårdakvarnar men/man ser skiten med)
Håkan sjunger för henne och precis när hans spröda röst sjunger: "Det är så vacker där" skälver hennes bröstkorg till, för hon ser hela Linköpings ljus som en exploderande stjärnhimmel nedanför sina smutsiga, kalla, alldeles för tunna converse. Hela hennes synfält är uppslukat av Ljusen. Miljoner ljuspunkter, som penselstänk av den vackraste, mest intensiva färg hon någonsin sett.


(Jag har inga starka armar att bära dig på/jag är inte mycket, inte mycket att titta på/men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och/du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.)
Hon står mållös och betraktar den förödande vackra världen nedanför henne. Hon kan inte slita blicken från ljusen, och hon känner sig upprymd och uppspelt och uppbruten och upplyst och UPP. Hon känner hjärtat fladdra. Hon känner leendet som hon omöjligt kan styra, hon sjunger högt med i Håkans vackra ord, och hon snurrar runt, var hon än tittar ser hon ljus (utom bakom sig, men så fort ljusen dyker upp i ögonvrån är det som att hon är i himlen igen).
(Så många broar jag bränt,/ingen tog mig riktigt över, nej/men jag går inte isär/när jag går med dig)
Hon vill nästan gråta, för det är så jävla vackert. Och hon känner inte snön som får hennes tår att frysa så förbannat mycket, hon känner det inte. Hon är hög, på livet, på den hisnande känslan i maggropen, på att hon är on the top of the world. Och hon lägger sig i snön och hon ser stjärnhimlen breda ut sig ovanför hennes förvirrade tonårsuppenbarelse, och framför henne är jordens egna stjärnhimmel och hon känner sig lite yr och det snurrar lite för allt är så stort och vackert.
(Så många vänner jag känt/ingen som jag riktigt behövde, nej/jag har aldrig varit normal/bara när jag går med dig/Så många broar jag bränt,/men jag går inte isär/när jag går med dig)
Ja, allt är så stort och vackert. Och hon är ju så liten och obetydlig och ful och förvirrad, men lycklig. Precis just nu är hon så himlahimlahimla lycklig. 

[är så jävla glad att mina goa kusiner bor jättenära utkiksplatsen i Linköping tihihihihi, och är glad att det bara var jag ute vid åtta på kvällen, och är ledsen att jag inte kan förklara och visa precis hur fint det var. inte ens lönt. tänk explosion]

håkis, finaste låten <--- klicka



4 kommentarer:

  1. Skulle vilja vara där just nu.

    SvaraRadera
  2. (Men, åh så vackert skrivet, så himla fint.) Tack!
    (Förresten. Jag ville bara säga en sak... Din presentationstext är jättemysig) Vad kul att du tycker det.
    (Godnatt.) Godnatt.
    (det här är jag) det här är du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. men åhåhåh vad glad den här kommentaren gjorde mig! och godnatt på dig med. (godnatt).

      Radera

skriv nåt fint så blir jag sockerdrickeglad