I've woken up on many floors, but my favourite was yours

Du sitter på biblioteket, bakom hyllor fyllda till bristningsgränsen med dammiga böcker som luktar precis så som gamla böcker gör, den där doften som får det att bubbla i hjärtat och skälva i fingrarna, för kanske, kanske finns det en magisk bok där bland alla grådaskigt likgiltiga böcker, kanske gömmer sig den där boken mitt bland dem. Du sitter i en sådan där nedsutten fåtölj, det är en korgstol med pastellfärgade blommiga dynor och det hänger en naken lampa i taket ovanför. En av det pittoreska bibliotekets alla myshörnor. Detta är din favorit, för här kan man se ut över en stor del av det smått röriga rummet sprängfyllt med ordvingar på fjäderpapper i dammpärmar. Du låter blicken vandra uppför sidan, över ”Bland tomtar och troll”-bokens trasiga gammalrosa pärm, ser ut över biblioteket.
Du ser plötsligt något intressant. Något du aldrig förr sett där på biblioteket. Du ser en människa som är under sjuttiofyra (du har frågat dem som suttit där, och ingen förutom en tioåring har varit yngre). Du ser en pojke, i din ålder, vars blick är fastklistrad vid en gammal, trasig sagobok. Trots att det är ganska långt mellan er kan du se att det är ”Bland tomtar och troll”, fast en med himmelsblå pärm. Ditt hjärta skuttar till, det skuttar till, ditt hjärta skuttar till, känner du? Det tar ett skutt.
Vet du varför?
För han har mörkbrunt, rufsigt hår, som ligger sådär gulligt/sexigt över pannan och lite i ögonen, precis som att han nyss stigit upp ur sängen, och ögonen ramas in av långa, mörka ögonfransar. Du kan se, från din blommiga dyna på din nedsuttna korgstol, att han har sköra ögonlock som vaktar isande blågröna ögon, likt en regnskog som drunknat i ett kristallklart hav.  
Vet du varför ditt hjärta hoppar?
För på hans ljusa men smått solbrända hy, på ena kinden, vilar två födelsemärken, och hans läppar är ljusa och perfekt formade. För han har ett par svartbågade, töntiga, underbara retroglasögon bredvid sig, för att fingrarna som nu vänder blad är långa och har lite nedbitna naglar men perfekta nagelband. För han har flanellskjorta och smala jeans och trasiga converse.
Vet du varför?
För han är så sjukt jävla perfekt, och hans bröstkorg rör sig på samma sätt som vågorna skvalpar på stränderna, där du känner dig så hemma.
Vet du varför ditt hjärta voltar och hickar och brister?
För han tittar plötsligt upp, och ser rakt på dig, rakt i dina ögon, och naglar fast dig där. Han ser rakt på dig. Med de där fina ögonen, och de är ännu finare än du trott först.
Och vet du varför hela du brister, och du tar ett skälvande andetag, kippar efter luft?
För han ler ett snett, men ack så vackert leende, och insikten slår dig som ett knytnävslag i ansiktet, fast det känns så kapitulerande bra.
Det här kan vara början på något nytt, något fumlande men fantastiskt.

[bildkälla]