she told me to walk this way, talk this way

oj vad blandat, och liksom ps: näst sista bilden och bilden ovanför den är probs de första oredigerade bilderna på min blogg, pga inget redigeringsprogram funkar på datorn atm och ps2: sista bilden har hanna tagit från köket i löderup.

idag spelade vi quidditch med klassen i ösregn och det var fab. nu ska jag gå romenad med bettan.

(tonårslistan: cheers to teeange years)

puss!

emmabodafestivalen pt. 1

jag tyckte det var dags för lite emmaboda bilder. här är fina madina (mest hennes fina hår men whatevs)

vi gjorde vårt camp så himla fint. kärlekstältet. sen fuckades allt första kvällen men det var ok ändå

Amalia, så himla fin

och superfina Ellinor

Madina och Ellinor

finaste Sofia 

och Anna som är liksom huuuur söt som helst på denna bilden, dör 

(man kan ju inte be on top och snygg 24/7) mvh sofia och amalia

men alla vi träffa va najs

att hänga bland tält

vid kojan och mellan ängen och skogen (som alla tre är scener) var det väldigt fint uppe i trädkronorna med lampor och rislampor och självlysande saker.

p.s. godaste standardmaten någonsinnågonsin

konserter, bra musik, dansdansdans

och åh, det var så himla bra dagar. lökigt, kaosigt, varmt, luffigt, äckligt men också så himla flummigt, roligt, euforiskt, galet, så himla okej-jag-tror-jag-faktiskt-lever-i-nuet-nu. såå bra.
har egentligen skrivit supermycket om emmaboda, om allt som hände, alla känslor, men det blir för långt att läsa här. det kommer fler bilder i alla fall. 

förresten, gosisar. det har ekat så tomt i kommentarsfältet på sista tiden. jag blir ju så galet glad av minsta lilla kommentar, så ba tuta och kör? 

PUSS!

när augustis upplösningsfas övergår i septembers andetag

och himmelen är ett litet monster
som sprider ammunition
över septembervärlden
som blåst bort augustivärlden
likt en andetagsrök vid
horisonten.

och himmelen är ett litet
cumulusmonster som
kastar ammunition likt
pärlor omkring sig.

(när augustis upplösningsfas
övergår i septembers andetag).

(förlåt att det var så länge sedan. spyken är awesome, och hösten är gosig, och jag hoppas allt är bra med er)

äpplekyss

people are like songs, i swear. some found you as a child, and still they're always there. a boy i once knew was 'anarchy in the uk'; burned out too quickly but in such a beautiful way.

Innan Heddas pappa dog brukade Heddas mamma mest intressera sig för jobb, aktier och pioner. Kanske lite om matlagning och korsord och sjuttiotalsmusik och ibland inredning och naturprogram på tv.

Men efter pappas bortgång och Ludvigs sönderfall var det som att hon förändrades. Vilket hon säkert gjorde, och det var säkert inget konstigt. Vilken psykolog som helst skulle antagligen säga att det var en helt naturlig reaktion på att få hela sitt liv krossat. Men Hedda förundrades och förfärades och undrade ändå över förändringen. Mamma blev plötsligt intresserad av underlig konst och sextiotalsmusik och motorcyklar och inte ett dugg intresserad av aktier eller korsord eller inredning. Hon blev väl svart och svår fyrtionio år. För plötsligt hade hon trampat och klippt och slitit sönder alla pioner och plötsligt satte hon istället violer och ljuslila rosor i hela trädgården. Pappas favoritblommor. Inte en enda annan blomma fick komma in. Bara violer och ljuslila rosor (och äppelträden fick vara kvar, för där hade ju pappas händer varit så många gånger, de hade plockat och beskurit och pekat och smekt och mamma förmådde sig väl inte att skrapa bort dess närvaro från stammen)(kanske hoppades hon på några få pappaceller som kanske hade stannat kvar och som hon kan sprida över sitt tårvåta ansikte i de kalla nätterna)(För Hedda har sett henne stå där ute vid äppelträden och gråta och smeka stammen, hon har sett henne gå omkring i trädgården och lukta på de ljuslila rosorna och hon har sett henne sjunka ner på de mördade pionerna och begrava ansiktet i händerna)(mamma tror inte att Hedda har sett, men det har hon gjort)(Hon har sett så jävla mycket).Ibland får Hedda lust att ta häcksaxen och gå ut och bara klippaklippaklippa ner alla jävla ljuslila rosor och alla jävla sköra violer för det gör alldeles för ont att se dem där ibland. Det är som att mamma försöker hålla kvar en bit av pappas själ där i trädgården och den förtrollande doften blir bara kväljande och den skira skönheten bara mördande. Det blir så svårt att andas där ibland när det känns som att pappa är överallt runtomkring henne men ändå ingenstans i hela världen, och det blir en paradoxal implosion i bröstet som sprider sig genom hela kroppen och nästan förlamar henne. Det blir för jobbigt för det känns som att han är så nära, men så är han ändå så
ogreppbart långt bort.

.... och detta är en liten ganska slumpad del av mah project, guys. tänkte mest ge er det, och säga att spyken är finfint och det känns himla bra. är massvis med excited och taggad och orolig för resten av gymnasietiden, precis som det ska vara.

Hello Saferide – I Wonder Who Is Like This One

Jättestor kram!

rule number four; gotta be lookin' pure

Okej, det börjar kännas lite insane att gymnasiet börjar om mindre än tre dagar. jag är ett litet känslokaos nu, och darrigt hypernervös och skakande övertaggad.

(förresten: med skolan kommer också rutiner, och struktur, och då blir vardagen lite mindre äventyrlig och bloggandet kommer def bli bättre, hoppas jag.)

ville mest titta in för att säga detta, och att mina sommar varit helt underbar, har gjort så mycket att jag inte riktigt kommer kunna berätta allt för er. men jag gör väl en liteliten lista på en bråkdel av höjdpunkter och småsaker som har hänt:

- jag har sett håkan och gråtit så många glädjetårar
- jag har dansat i sommarregn
- jag har gråtit mitt i nätter
- jag har skrivit sjuttiosex sidor på mah project
- jag har kört massa bil på stora vägar (hjälp)
- jag har badat minst tjugo gånger
- jag har lärt känna nya människor
- jag har läst ut minst tio böcker
- jag har skrattat så magen krampat
- jag har varit på så många småäventyr
- jag har varit på Emmaboda
- jag har varit ute i ljumna augustinätter
- jag har badat näck mitt i natten
- jag har sommarjobbat
- jag har lärt mig så mycket
- jag har nästan aldrig varit hemma
- jag har fiskat kräftor
- jag har dansat tills solen gått upp
- jag har vrålat högt
- jag har åkt tre på en moppe
- jag har faktiskt levt

sextonårssommaren var bra.

HUR HAR ER SOMMAR VARIT? vad har ni gjort? vad har ni lärt er? vad ska ni göra till hösten?
snälla berätta. vill så gärna veta.

puss!

[tumblr-bild]

håkan freaking hellström

alltså det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det
bästa kvällen i mitt liv, vackraste tårarna i mitt liv

allting
var
så
värt
euforin

(ellens bilder)

dom är uppe på taken, alla är högt över staden

Mellan Kåseberga och Löderups strandbad.

Ett styck solnedgång, ett styck pappa, ett styck morfar, ett styck lillebror och ett styck moster. Ett styck restaurang och så många styck leenden.

Och åh, gud, det här är det enda stället jag verkligen behöver.